Låt oss tala lite till om övergrepp. 

 

Vad är ett övergrepp? Vad gör något till just ett övergrepp, och varför är det så fel? 

 

För att göra det enkelt åsyftar jag fortsättningsvis fysiska övergrepp, och sexuella sådana. Det finns förstås och tyvärr många olika typer av andra övergrepp, men de kan någon annan få tala om.

 

När någon avsiktligen rör vid mig på ett sätt jag inte frågat efter, på kroppsdelar som i sociala civiliserade samhällen anses som privata och integritetsskyddade, då är det ett övergrepp. När någon rör vid mig på ett sätt som jag inte frågat efter på dessa ställen, har denne någon kränkt min integritet. Detta eftersom - min kropp i allmänhet men dessa ställen på min kropp i synnerhet - är områden vars gränser du som utomstående inte kan veta något om. Helt enkelt därför att de tillhör en kropp som inte är din. Du kan aldrig inta någon annans kropp, och därför kan du heller aldrig låta någon annans gränser bli lika med dina egna. Du kan helt enkelt inte känna dem, så som du känner dina egna.

 

Det är därför det är så viktigt att fråga. Det du inte kan känna intuitivt men behöver svaret på, det frågar du. Frågar, lyssnar och respekterar. Varken särskilt svårt eller ologiskt, egentligen. 

 

När någon avsiktligen rör vid mig på ett sätt jag inte frågat efter, på kroppsdelar som brukar anses vara särskilt intima, är detta ett sexuellt övergrepp. Dessa kroppsdelar anses vara särskilt intima eftersom det dels ofta är dem man i huvudsak döljer med sin beklädnad till vardags eftersom de dels fysiskt är extra känsliga, men också eftersom dessa delar kan vara kopplade till den egna sexualieten. 

Dessa delar av min kropp, t.ex bröst - rumpa - kön - är områden som väldigt få (om ens någon annan än jag själv) får eller har anledning att ta del av. Det är områden du som utomstående inte kan veta så mycket om utan någon särskild anledning. Det är också områden du som utomstående inte har så mycket att göra med, utan någon särskild anledning.

Om en kropp du inte själv äger bör inge respekt pga den osäkra gränssättning som alltid kommer med en kropp som inte är din egen, bör kroppsdelar som du dels inte äger och som förutom det rent fysiska dessutom är kopplade till en egen individuell sinnlighet och/eller intimitet som du som utomstående heller inte kan veta något om, förtjänar därmed dessa kroppsdelar respekt i dubbel bemärkelse. 

 

Återigen - varken särskilt svårt eller särskilt ologiskt egenltigen.

 

 

När ett fysiskt/sexuellt övergrepp sker innebär det flera saker. 

För det första har du som begår övergreppet ignorerat det faktum att min kropp och mina intima kroppsdelar inte är dina egna, och att det därför inte är självklart att du när som helst får vara där och beröra. 

För mig som blir utsatt för övergreppet sker flera saker. Förutom de konkreta känslorna av förmodad förvåning, schock, rädsla ilska och äckel, sker även en associativ omkoppling. De delar av mig som förut varit kopplade till något privat, intimt och sinnligt, kanske som man tilll och med kunnat njuta med, blir nu kopplade till något helt annat. Något äckligt. Att detta i sig är jobbigt säger ju sig självt, att samhället normaliserat övergrepp så mycket att man ofta sväljer hela skulden och lite till själv, är kanske ännu jobbigare. 

 

Men det svåraste tror jag för många är, vilket också är aneldningen till att sexuella övergrepp verkligen är särställda i sin övergreppsform, är att de dröjer sig kvar. Som ett kroppsminne. Som en envis solbränna som aldrig vill blekna, eller en kanske snarare en tatuering till synes (eller icke-synes) på kroppen men kopplad till psyket. Det dröjer kvar så länge att man ibland nästan glömmer att de finns där. Tills något händer som triggar igång dem. Föreställ dig att du befinner dig i en sexuell eller intim situation som borde vara helt underbar, och inte förstår varför du helt plötsligt får hjärtklappning. Eller blir panikslagen och måste stänga in dig på toaletten och gråta gråta gråta. Eller att du ska föda ditt första barn, ligger med vad som känns som tusen slangar uppe i ditt kön, nålar i dina vener, samt en smärta du inte förstått alls kunde finnas, och ovanpå detta ligger där och känner att: det händer igen. 

Mina gränser försvinner, för någon mejar ner dem. Eller? Fanns dem alls, om de nu var så lätta att meja ner? Kanske har jag aldrig haft några synliga gränser? Osynlighet. Otydlighet. Är det vad jag är?

 

Sexuella övergrepp är inte hemska för att de dömer ut mig att leva i evig skam och själslig befläckelse, för alltid stämplad som oren och förstörd förlorare i något slags hora-madonna-komplex.

Sexuella övergrepp är hemska eftersom de förminskar och osynliggör mig och mina gränser, min integritet och det som är jag - oavsett vad och vem jag är.

De är hemska eftersom de bestjäl mig på ögonblick och upplevelser som skulle kunna vara de finaste någonsin, och som också är menade att vara det. Sexuella övergrepp är hemska eftersom de tar ifrån mig upplevd rätt till njutning, välbefinnande, identitet, integritet och existensberättigande. 

 

Jo. Det är nämligen så att jag - som jag känner det just nu i alla fall - har kommit till en punkt där jag kan tillåta mig att bli mer förbannad än ledsen. Emellanåt, och nu i synnerhet känner jag mig trött trött trött på att förvägras den plats det upptar att vara den som blir rättmätigt förbannad och säger ifrån eller överhuvudtaget reagerar på något annat sätt än det självutplånande. 

Jag tror inte det finns någon i hela världen som vill identifiera sig som våldtäktsmän. Eller person-som-hatar-kvinnor. Eller person-som-gillar-att-tafsa. Nej.

Däremot tror jag det finns gott om killar och män som kan medge att de gillar att "släppa loss lite extra efter att ha druckit lite" kanske till och med "bete sig lite douche-igt" vara lite "wild and crazy" eller "kåt, glad och full". 

Jag skulle inte vilja säga som det stod tryckt på en gigantisk affisch vid entren till Way out west i år: "Var inte en douche". Jag skulle istället vilja säga allt det som står här ovan.

 

Det är inte bara en klapp på röven. En smekning av ett bröst. Du har ingen aning om vad min kropp är för en, vad den har varit med om eller inte varit med om, därför har du ingen rätt att låtsas som att du har det.

Jag har ingen lust att låta min kropp betala priset för att du ska få ha en kul fylla, eller "unna dig" att ge efter för impulser, eller vad det nu kan finnas för andra härliga omskrivningar för att ofreda någon. Kalla det något annat vetja, blir lite lättare att hantera på så vis. 

 

En douche kan väl alla vara.