Det här med skuld.

Det här med fordringsägare till den som med våld blivit tagen. Fast tvärtom. 

Det här med hormoner som klär skulden av bäraren, klär skulderbladen med tusen röda irriterade. 

Lägger skyldig brännhet järnstålmagma

ringlar längs dina revben

injicerar längs dina konturer.

 

Det här med vita knytskor och mögeldoftande källargolv.

Det här med händer att låsa fast. Det här med rygg mot smutsigt grått. Det här med händer överrallt där de inte ska vara. Det där med att köra upp mina gränser i din kropp gång på

gång på gång och ändå

inte

komma

någon

vart.

 

Att. Smutsa ner någon inifrån. 

 

Du tror det är mina fingertoppar du rör vid, och du tror du har bardiskens förlåtelse.

Kom närmre, vill jag skrika. 

Ge dig av innan jag förgör dig vill jag skrika. 

Borra dina blickar djupt borra

din tunga djupare vill jag

säga men

 

Det är bara tjära. Svart sörja.

Svart och svart och svart.

Och röda prickar av skuld.