Hej Blondinbella.

Jag gjorde som så många andra, och läste ditt inlägg på bloggen om vad du anser om feminister, och feminism. 

Först och främst skulle jag vilja säga att jag tycker det är beklagligt att så många av de som skrivit i kommentarsfältet, och kanske på andra ställen också, inte kan hålla en diskussion utan att ta till personliga påhopp och kränkningar. Jag tycker det är djupt beklagansvärt, särskilt eftersom det här är en viktig debatt att föra, och att hålla uppe en vettig dialog om. Vi är ju många som vill göra våra barn till lyckliga och välmående individer, på ett eller annat (flera) sätt, eller hur? En debatt och en diskussion som den här får en, enligt mig, att tvingas finslipa sina argument och verkligen tänka efter, det är därför diskussioner är viktiga. De får oss att utvecklas.

Vad som inte får oss att utvecklas, utan snarare tvärtom: tar oss tillbaka till sandlådestadiet, är aggressiva tillmälen istället för argument, oändliga haranger om ens egen ilska istället för saklig diskussion, eller åtminstone ett respektfullt bemötande i hur man uttrycker sig.

 

 

Angående det din text handlade om, så förstår jag att du dels uttryckte din egen frustration, (du var glad och såg fram emot mötet med föräldragruppen, men blev frustrerad när folk började fokusera på något helt annat i det du skrivit. Fullt förståeligt.) och dels också använde dig av ett stilistiskt grepp. Det är i alla fall min gissning.

Jag tror nog att du vet vad feministisk kamp har haft för roll genom tiderna, mer än att bestå av vinpimplande klagande vit medelklass. Eller åtminstone ATT den haft, och har en annan roll. Eller tusen till. 

 

Hur det nu än ligger till med din personliga ståndpunkt(er) och förkunskaper, så finns det uppenbarligen fler som inte tycker att feminismen är något att ha, eller som inte anser sig veta tillräckligt, och därför tycker det känns enklare att avfärda hela skiten. Till dessa skulle jag vilja förmedla följande:

 

 

 

 

Om man sysslar mycket med språk, att uttrycka och skapa bra saker utifrån, och med hjälp av det, då bör man också vara medveten om vilken makt man med sitt språk besitter.

Det man inte kan uttrycka, det finns (i flera bemärkelser) inte. Och om det ändå finns, så är det onämnbart.

Det som är onämnbart, tenderar ju också att förbli så, om inte vi som skapar språket (SAOL utvecklas hela tiden, osv) ser till att ändra på det.

Därför spelar det faktiskt ändå en viss roll hur man uttrycker sig runt sitt barn, redan när barnet är praktiskt taget nyfött. Om inte för barnet självt (vid 3 månaders ålder skiter hen nog i vilket, bara det finns tillräckligt med mat, gos och trygghet inom räckhåll) så för de du har i din omgivning, de som kommer att utgöra ditt barns omgivning. 

Uttrycker du dig med orden "sannolikheten är" så kommer en hel drös med människor att tro på dig. Oavsett hur väl undebyggt eller icke-underbyggt det du faktiskt ville uttrycka, är.

Detta sätt att uttrycka dig ger dig en maktposition.

Förslagsvis bör denna maktposition utnyttjas produktivt, men eftersom ingen är perfekt eller kan vara produktiv och superrättvis 24/7, så föreslår jag ett byte av uttryck: "sannolikheten är" mot : "möjligheten finns". 

Hänger ni med?

Självklart kan man inte alltid ha millimeter-eftertanke angående exakt allt man säger, men man kan kräva att man försöker uttrycka sig medvetet om det som är viktigt.

Att låta bli att väva in indikationer på vad som är "normalt/med störst sannolikhet kommer ske/vad som enligt normen är önskvärt, osv", det tycker jag är viktigt, det tycker jag är att uttrycka sig ansvarsfullt.

Om mitt sätt att uttrycka mig ansvarsfullt om viktiga saker, kan få mitt barn och växa upp till en välmående tolerant och öppensinnad person med bra integritet och självförstroende, ja då vill jag gärna göra mig besväret att uttrycka mig just så här ansvarsfullt - om det som är viktigt.

 

 

 

Baserat på b.la ovanstående argument har ord som "hen" skapats. 

"Hen" som ord finns till av många anledningar och används av minst lika många, men ett viktigt skäl att använda det är just detta: att förändra vårt samhällstänk, genom att förändra vårt språk.

Genom att använda ett ord som sätter ett stort frågetecken i huvudet på oss gällande många avseenden, blir vi också medvetna om detta frågetecken.

 

 

 

Att använda ett ord som "hen", får oss att bli medvetna om att vi tänker så här.

För så tänker även jag ibland. För att det är det jag är van vid. Därmed inte sagt att det sättet att tänka är önskvärt eller särskilt bra.

Men att använda "hen", och att fortsätta och fortsätta och fortsätta att använda ordet "hen" tror jag är nödvändigt, eftersom vi då förhoppningsvis tillslut kommer att börja ifrågasätta oss själva.

Är ovanstående resonemang verkligen nödvändigt?

Är det verkligen nödvändigt att inför varje ställningstagande/föreställning om en person, först och främst få reda på om den har en snopp eller snippa? Eller är det kanske så att....det inte spelar så förstvivlat stor roll?

Eller ännu bättre: är det kanske vi själva, som bestämmer och har makt över, hur stor roll det ska spela? 

 

Ett frekvent återkommande argument i "hen-debatten" (uttjatat ord, ja jag vet) är att "hen" som uttryck skulle fungera som medel att "avköna" någon, dvs att språkligt eliminera personens kön helt och hållet. Vi kommer då in på en diskussion om vad som är genus och vad som är kön, och den behöver egentligen ett helt eget kapitel i en 1200-sidors avhandling. Kortfattat tänker jag i alla fall så här: 

 

Kön = en fysisk snopp eller en fysisk snippa, med tillhörande inre anatomi.

Genus = Det "sociala könet" dvs, ett annat ord för könsroll. Med andra ord: egenskaper man tillskriver det ena eller andra könet.

Med andra ord: [Manlighet associeras enligt gamla normer med fysisk styrka, tekniskt kunnande, social pondus, osv.]  respektve [Kvinnlighet associeras enligt gamla normer med mjukhet, känslosamhet och omhändertagande, osv]

 

 

-  När blev din lilla son/dotter benämnd som det kön hen fysiskt inte har, (typ: "nejmen, vilken glad liten pojk/flicketös!" eller dyl) av [vänligt kommenterande/komplimanggivande okänd] - och du inte kände att det var absolut nödvändigt att rätta [vänligt kommenterande person]?

-  När rättade du  [vänligt kommenterande person] och denne inte började skämmas något alldeles oerhört, och haspla ur sig nervösa ursäkter, typ "ja men, han/hon hade ju en blå/rosa overall...., så jag tänkte, hehe, ursäkta ursäkta."

?

Dock: det intressanta med FF'sK är enligt mig, att mycket av det som anses oerhört främmande för oss idag (i många delar av västvärlden), tex att kvinnor knappt fick vistas ute själva på cafeer utan manligt sällskap, inte hade rösträtt, osv: det är fenomen/situationer som exakt i den formen visserligen inte finns i samma utsträckning idag,  (i många delar av västvärlden) medan urpsrungsproblemet "kvinnor kan inte göra ditten&datten enbart pga att de är kvinnor, och vice versa för män":

• fortfarande är bekvämare att skämta bort användandet av "hen",
• fortfarande är lättare att köpa en tidning enbart innehållandes mode och skönhet till en liten tjej, än att leta upp  en tidning som de faktiskt kan lära sig något av, och som ändå har tjejer som tydlig målgrupp,

• fortfarande är kutym att skämta bort kvinnors gravidkrämpor och osynliggöra postförlossningsdito eller sjukdomar som endometrios, 
• fortfarande applåderas att män byter blöjor på sina barn/tar ut lika mycket eller mer av föräldraledigheten, medan man aldrig applåderar hans fantastiska insats på ingenjörsjobbet/rensafiskihamnen-jobbet/annat jobb krävandes styrka och tekniskt kunnande, för det antas han bara kunna, 
• fortfarande är enklare att höja på ögonbrynen åt om du faktiskt en vanlig sketen tisdag, skulle gå in på chefens kontor och kräva en lön som inte baserar sig på vad du har mellan benen,
• fortfarande är skamligare för (föreställningen om en) man att gråta officiellt, än att ta sig sexuella friheter på någon annans bekostnad aka begå sexuella övergrepp,
• samma grad av sexuella förmågor, potens, och lust, fortfarande nedvärderar kvinnor till svaga/"horor" ("slutshaming" och dyl,) samtidigt som det uppgraderar män till starka och virala,