Just nu är jag på en av de finaste platserna. En sån där man kopplar bort allt ett tag, byter det omkring en mot ett annat yttre, en längre utomhet. Behöver-bara-sträcka-ut-handen-för-att-nudda-gräs-och-vind. Typ så. Utomhus i vardagsrumssoffan. Tusen myggbett som jag så klart kliar sönder, och som väl typ aldrig kommer läka utan sätta sig fast som mörka eviga fläckar av kli. 

 

 

När man bor i ett hus där tiden liksom på många sätt stått stilla, man fortfarande rostar sina bröd i samma brödrost som på 60-talet, knäpper på samma lampor, andas samma lukter....då känns det liksom som en fin liten förlängning (alltså en lite extra fin) av stämningen, att också klä sig lite extra därefter. Som om jag inte gör det annars då, eh. :) Inser lite på nytt hur mycket jag älskar den här klädstilen och allt som hör därtill, minus möjligen kvinnosynen.