Jag är rädd att bilden kommer få er att kräkas. 

Det är därför den inte kommer. 

 

Min skämskudde är ingen kudde.

Det är svulster i mina ögon.

Gråtattacker i min mage.

Balansakter mellan mina skulderblad.

 

Det funkar inte så. 

Du drar tiden mellan oss som tunnslitna lakan i torkrummets vrålande.

Trådarna skavts genomskinliga:

Suckar du på ena sidan faller jag död ned på andra.

 

Falsettskratt och flaxande händer

jag önskar du kunde sluta försöka övertyga mig

och hur jävla 

jävla

jävla

dålig du är. 

Jag önskar du slutade be mig att protestera. 

Jag önskar du slutade. 

Med det.

 

Jag önskar dina ögon slutade tro att de älskar mig.

Jag önskar dina händer slutade flämta efter min hud,

att du slutade ta den

för given. 

Jag önskar du slutade låta bli att lyssna. 

Jag önskar mig andra färdigheter

än att kunna spotta sönder mina egna gränser.

 

Jag önskar du tog ditt värde i egna händer

Istället lägger du det i min hand.

Igen och

igen och

igen.

 

(Jag kan inte så mycket. 

Men jag skulle gärna vilja ha

fria händer.)